Rapport om omvändelseförsök mot HBTQ-personer

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har färdigställt sin rapport om så kallade ”omvändelseförsök”, på uppdrag av regeringen. Där framkommer att en stor del av unga hbtq-personer i Sverige upplever att de i olika mån och på olika sätt pressas att förändra sin sexuella läggning, något som vi sedan länge vet skapar stort lidande. MUCF föreslår en utredning som ska titta på möjligheten att införa speciell lagstiftning för att komma till rätta med omvändelseförsöken.

Personligen har jag, som vissa av er kanske har läst i intervjuer, uttryckt en tvådelad känsla inför utsikten att det kan komma ett förbud på det här området. I grund och botten är jag helt med på att omvändelseterapi inte borde förekomma, och är glad att frågan lyfts.

Ett krux i sammanhanget är dock, vilket rapporten också påpekar, att det inte finns någon allmändefinition av ”omvändelseterapi” och att det tolkas olika snävt av olika aktörer. MUCF vill helst använda begreppet omvändelse-försök, och definierar det som: ”försök att få någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill”. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas och vad en eventuell utredning kommer fram till. Vad innebär till exempel ”försök att få någon att… avstå från av leva i enlighet med sin sexuella läggning”? Betyder det att en pastor eller präst inte får predika avhållsamhet? Eller är det en alltför snäv tolkning? Själva skriver MUCF att ”en utredning bör även få i uppdrag att utarbeta en lämplig definition av omvändelseförsök i en eventuell lagstiftning och utreda hur lagstiftning kan utformas för att vara förenlig med mänskliga rättigheter, inklusive religionsfriheten.” Det låter bra. Hoppas denna ambition får genomslag och att samhället kan hitta ett sätt att ge adekvat stöd åt dem som utsätts för omvändelseterapi (vilket FN jämställer med tortyr!).

Min andra tveksamhet, som jag hoppas att e utredning tar hänsyn till, är hur ett förbud skulle påverka dem som utsätts för omvändelseförsök. Kan vi förvända oss att det gör livet enklare för dem? Finns det risk att de blir utsatta ännu mer i hemlighet och att pressen på att inte ange förövarna ökar? Förövarna kan i en församlingskontext vara nära vänner, föräldrar, andliga ledare och släktingar. Det här tål att funderas på. Det viktigaste i sammanhanget är ju att de som utsätts för, eller skulle ha utsatts för, kränkande och traumatiserande omvändelseförsök faktiskt blir hjälpta, förstår hur skadlig praktiken är, vet vart de kan vända sig, vilka rättigheter de har, och att de faktiskt våga ta steget att prata om sina erfarenheter med någon som kan hjälpa. Det måste också tas i beaktning att känslan av att vilja bekämpa sin sexuells läggning kan komma inifrån en själv, och att det måste kännas okej att få erkänna den upplevelsen och säga: ”jag vill inte vara sådan här”. Det finns annars en risk för att samhället blir ”dem som ändå inte förstår min upplevelse och tar den på allvar”. Så går kanske en ung hbtq-person istället med sin upplevelse till någon som hen tycker förstår, till exempel en religiös ledare som tror att sexuell läggning går att ”bota”. Ja, det är inta en enkel sak detta.

Till syvende och sist är det bra att detta lyfts fram på agendan. Nu är det tid att lyssna på deras berättelser som detta berör!

Anton Lundholm

Tidningsartiklar och release-kvällar

Ja, det är mycket på tapeten för tillfället. Jag har den senaste tiden medverkat i två olika tidningsintervjuer, i Göteborgsposten och QX, med anledning av den statliga utredningen kring ett eventuellt förbud mot så kallad ”omvändelseterapi”. QX har också valt att ta in ”Välkommen in i min garderob” i sin webbshop, vilket känns väldigt roligt.

Personligen hoppas jag att fler ska hitta till, och vilja ta del av, min berättelse. Framför allt vore det glädjande om fler började fundera på ett balanserat och konstruktivt sätt kring hbtqi och väckelsekristendom. Tänk om karismatisk andlighet, hög bibelsyn och gospel-lovsånger inte automatiskt skulle behöva förknippas med ett avståndstagande från hbtgi-personers längtan, tro, relationer och liv…

Jag är nöjd med båda tidningsintervjuerna, även om jag tycker att QX-artikeln blev snäppet bättre. Det är en speciell situation att berätta om sitt liv i mediala kanaler. Jag vill ju att det ska bli så rätt som möjligt, samtidigt som jag försöker ha en stor förståelse för att det alltid är fråga om tolkningar som någon annan gör av mitt liv. Journalisten skriver ju efter att att ha sett på mig genom just sina personliga glasögon, såklart. På det sättet är det inta bara min berättelse som kommer fram, utan också journalistens tolkning av den. Så måste det vara, tänker jag. Att det också blir en något grovhuggen och förenklad version av sanningen som kommer fram i en kortare text, har jag förståelse för. Jag skriver ju själv, och har dessutom arbetstränat på en tidningsredaktion. Trots det kan jag känna ett visst obehag när jag läser mina egna spontana ord och formuleringar på pränt i efterhand, och är inte alltid jättenöjd. Var det verkligen ”hundratals” deltagare på det där mötet jag nämnde? Var det kanske hundra? Eller tvåhundra? Minst femtio måste det väl ändå ha varit… eller?

Det är också mycket som pågår just nu när det gäller den nya boken, antologin ”En enda kropp – vägar till en hbtq-inkluderande församling”. Redan ikväll går den första av två releasekvällar av stapeln i Betlehemskyrkan i Göteborg. (Kvällen kommer att livesändas HÄR.) Nästa tillfälle är i Immanuelskyrkan i Stockholm den 10 mars. (Den kvällen livesänds HÄR.) Under dessa kvällar kommer vi att få lyssna till samtal med några av författarna kring bokens budskap, höra läsningar ur boken, köpa fika och njuta av livemusik. Det kommer också att finnas möjlighet att köpa böcker till ett bra pris. Själv kommer jag att medverka under kvällen i Stockholm. Jag hoppas att vi ses där!

Samkönade relationer och äktenskap i frikyrkorna

Idag publicerar tidningen Dagen ett dokument om samkönade relationer och äktenskap i de svenska frikyrkorna. Jag medverkar med mina reflektioner kring de samtal och diskussioner som förs just nu. Självklart finns det mycket att säga, och frågorna är långt ifrån färdigbehandlade. Jag misstänker personligen, vilket jag också säger i artikeln, att vi som är homosexuella och frikyrkligt kristna gör bäst i att förbereda oss på en intensifierad debatt under åren som kommer. Det kan bli plågsamt, men det gäller att hålla hjärtat varmt och huvudet kallt. För egen del vill jag gärna tänka att det inte handlar om att vinna diskussioner, utan om att visa vilka vi är, vara öppna och ärliga med våra erfarenheter, tankar, tro och tvivel, ödmjuka och tålmodigt respektfulla, även när vi helst av allt vill skrika av frustration. Kom ihåg att Jesus uppmanar oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade, och att älska dem som vi uppfattar som motståndare. Till syvende och sist har vi inga mänskliga fiender, vi är alla syskon. Låt oss inte glömma bort det, när tonläget skruvas upp och mycket står på spel.

Glädje och nåd från Gud,
önskar Anton Lundholm

Med Prideflaggan i Bibelbältet

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.com

Hej vänner, nära och fjärran!

Nyligen snubblade jag över en artikel där mitt namn förekommer (jag tituleras felaktigt ”präst”, men det väljer jag att överse med). Det är en pärla till text om Priderörelsen och frikyrklighet i mina ursprungstrakter i det småländska ”bibelbältet”, publicerad i tidskriften Liberal Debatt. Författaren av artikeln, Carl-Vincent Reimers (L), resonerar bland annat kring skillnaderna mellan stad och landsbygd och frågar sig hur mycket ”glitterparader i de svenska storstäderna [betyder] för en homosexuell killes vardag i Örnsköldsvik, Degerfors eller Vetlanda?” Alla med intresse för frikyrklighet och/eller hbtq-frågor kan läsa hela artikeln HÄR!

P.S. Just nu kostar ”Välkommen in i min garderob” endast 89 kr. Passa på och köp den HÄR!
Kanske kan det bli en sommarpresent till någon i din närhet?

Glad sommar!

Anton Lundholm

Hej Finland!

Kära läsare,
Jag hoppas att du har haft en fin jul- och nyårshelg och en bra start på den nya året.

För egen del har jag spännande nyheter. I fredags publicerade Kyrkpressen en lång intervju med undertecknad angående ”Välkommen in i min garderob”. Kyrkpressen är en kristen tidning som når omkring 90 000 läsare i Svenskfinland, och nu hoppas jag såklart att nå fram med min berättelse till en finsk läsekrets. (Läs artikeln HÄR.)

Det är också glädjande att se den jämna ström av hälsningar, brev och mejl från läsare som fortsätter att komma till mig. Tack för all uppmuntran, och för det stora förtroendet att få ta del av era berättelser och erfarenheter! Jag försöker att svara, även om det kan bli kortfattat, så om du inte har fått något svar ber jag om ditt tålamod.

Om du ännu inte har läst ”Välkommen in i min garderob”, eller känner någon som du tror skulle uppskatta boken, kan du köpa den HÄR, i andra bokhandlar på webben eller i någon fysisk bokhandel nära dig (exempelvis akademibokhandeln eller kristna bokhandlar).

Anton Lundholm

Nu sätts bollen i rullning

Äntligen är releasedagen här, och från och med idag ska det gå att köpa ”Välkommen in i min garderob” i bokhandeln (tyvärr verkar närbokhandlarna inte släppa den förrän i morgon). Vad spännande! Hoppas den når många läsare runt om i landet.

Idag publicerar tidningen Dagen en längre intervju med mig som jag är väldigt nöjd med och stolt över (Läs den HÄR). Artikeln i Året runt har också kommit, efter intervjun som gjordes för flera månader sedan. Så bollen har börjar rulla.

Det är en galen vecka för mig, kan man säga. Tidningar, bloggar och sociala medier har snabbat upp att boken kommer och samtalen kring homosexuella personer i frikyrkorna är redan igång. Att det blossar upp taggiga diskussioner kring detta i olika kommentarsfält är såklart smärtsamt, men väntat och oundvikligt. Angående detta skulle jag vilja dela en bön jag skrev för några dagar sedan:

”Gud hjälp oss att hålla våra hjärtan varma och huvuden kalla i samtal och kommentarsfält framöver. Hjälp oss att visa våra meningsmotståndare den förståelse, respekt och kärlek vi själva önskar få. Hjälp oss Gud att hålla en god ton när det behövs sägas något, och att förstå när det är bättre att tiga. Låt oss få vara fredsmäklare och brobyggare.”

Med värme,
Anton Lundholm

Den är här nu!

Nu har boken kommit från tryckeriet, och jag får känna på den för första gången. Det är stort att till sist få hålla den i min hand, efter alla drömmar, arbete och lång väntan. Tyvärr blev releasedatumet uppskjutet till på torsdag den 26e, men tre dagar till ska vi väl orka vänta, eller hur.

Under tiden kan ni hålla utkik efter intervjun med mig i tidningen Dagen, som väntas komma på torsdag. På tisdag publicerar de också en intervju med min förläggare och Libris vd Jennie Sjöström. Missa inte det.

På återseende,
Anton Lundholm

Ett viktigt samtal

Nu börjar det närma sig med stora kliv. Det är bara drygt 16 dagar kvar till boksläpp, och jag väntar spänt på att det första exemplaret ska anlända från tryckeriet.

Tills dess finns det lite annat att stå i. Igår träffade jag en journalist som intervjuade mig för tidningen Dagen, och det kändes bra. Det blev ett långt och ingående samtal; vi pratade i nästan två timmar om tro, kärlek, kamp, sexualitet, Bibeln, församlingen, förhoppningar och givetvis boken som är på väg. Det var uppfriskade att prata med en journalist som faktiskt har läst boken. Att personen ifråga dessutom själv är författare, och att min bok verkade ha berört henne, gjorde mig extra glad. Jag hoppas såklart att många av dem som nås av artikeln också ska vilja ta del av boken och min berättelse där. Håll utkik i tidningen framöver!

Ps. Nu kan en provläsa de första 22 sidorna av boken på Libris hemsida (klicka för att öppna).

”En av höstens bästa böcker”

Jag blev glatt överraskad idag, när jag såg min bok på Dagens förstasida jämte texten ”…höstens bästa böcker”. Inte dåligt! (En fågel har viskat att det även kommer en recension och en intervju i tidningen längre fram.) Det är såklart en ära att omnämnas i sällskap med ett helt gäng kända namn inom kristen litteratur. Låt oss hoppas att detta hjälper min berättelse att nå till fler läsare, och i förlängningen ger fler frikyrkligt kristna hopp och mod att komma vidare i sin vandring med Gud, sig själva, Bibeln och medkristna syskon av olika färg och form. Det är min önskan och bön.

Vilken spännande vecka!

Ja, de senaset dagarna har onekligen varit spännande. Och då talar jag inte om dunderförkylningen jag blivit däckad av, utan om det som hänt under tiden. Måndagens artikel i Vetlanda-Posten har gett upphov till en mängd respons från er läsare, enbart positiv, och jag är så glad och tacksam över all uppmuntran och stöd. Och vilken spridning artikeln fick! Bara sedan i måndags har mitt Facebook-inlägg setts av en bra bit över 7000 personer. Det är verkligen roligt! Tusen tack för glada kommentarer och gilla-markeringar. Varje klick på gilla-knappen hjälper mig att nå ut till ännu fler.

Igår blev det korrektur-granskade manuset äntligen inskickat, och nu återstår att vänta tills jag får hålla den färdiga boken i handen. Den dagen ser jag såklart fram emot. Under tiden planerar jag en release-fest som kommer att gå av stapeln på Kungsholmen i Stockholm senare i höst. I början av nästa vecka ska jag träffa en manager på caféet där vi kommer att hålla till. Första prioritet just nu är dock att vila, dricka mycket te och se till att tillfriskna från det ondsinta viruset som tagit min kropp i besittning, så att jag kan återgå till vardagen.

Ta hand om er!

Anton Lundholm